Kompisar

Vi var väldigt oroliga innan vi hämtade Thomas. Hur skulle Sune komma överens med Thomas? Skulle Sune acceptera den nya familjemedlemmen eller inte? Efter många diskussioner med varandra, andra "katt-vänner", uppfödare och annat löst folk så förstog vi att det skulle kunna bli problem även om det är väldigt ovanligt. Det tog ungefär 1 vecka innan de låg och sov bredvid varandra och vi hade oroat oss helt i onödan. Vår uppfödare sa att det inte skulle vara några problem alls och så rätt hon hade.

Lek

Av någon anledning blir buset som värst på kvällen när vi ska sova. Lite som barn som kör "sista rycket" på kvällskvisten och leker av sig det värsta. Här är en av många "sovrumsfilmer". ;-)

Thomas

Thomas är nyförvärvet i laget som har väckt oss slumrande vinter-zombies till liv. Honom hämtade vi i Umeå på S*Bergbackens i mitten av December. Thomas är livlig och vild som ingen annan. Stefan och Sune var inte i närheten av hans kaliber när dom var kattungar. Det är kul och fascinerande att iakta honom när han leker.

Thomas är siames och den rasen har många drag som stämmer överens med Devon Rex. Dom är bl.a. sociala, livliga och sällskapssjuka. Ett typiskt drag från Siamesen är att rasen är väldigt högljudd och pratsam vilket stämmer bra överens med Thomas. Han har en mörk och hes röst jämfört med Sune och det låter väldigt kul när han försöker berätta något. Han pratar ofta, t.ex. när man kommer hem från jobbet, när han är hungrig eller är frustrerad över något som inte går hans vilja igenom. Jag ska så småningom lägga in någon film där ni kan få höra honom.

Sune

Törstig!

Sune är nu herren i huset sedan Stefan gick bort. Han har (förutom Husse och Matte) Thomas att basa över vilket än så länge går rätt bra men risken finns att Thomas snart tar över.
Sune är en helvit, söt kille som gillar att äta, sova och ibland gosa. Allt är på Sunes villkor och enda gången han vill gosa är när han är på toaletten. Han sätter sig på toalocket och ropar efter oss. Då är det bara att sätta sig där och ha honom spinnandes i famnen. Där gosar han tills han fått nog och sticker sedan iväg på annat uppdrag. Det kan vara rätt jobbigt att avbryta en spännande film för att sätta sig och gosa med honom men ibland är man bara tvungen. Han ger sig nämligen inte. Om man inte kommer in till honom sitter han och gnäller tills man blir tokig.
I övrigt börjar Sune bli en kastrathanne vilket innebär att han gått upp lite i vikt, fått tjockare päls och är LAAAT. Det är bra att kattungen Thomas nu får lite fart på honom. Sune kommer från S*Izarex i Uppsala.

Stefan

Stefan... världens coolaste katt. Stefan var oddeyed och helt vit i pälsen. Tyvärr fick han problem med urinsten/urinvägarna och hans liv gick inte att rädda. Vi gjorde allt vi kunde men ibland räcker inte det. Vilken sorg. Tack Lars med personal på Djursjukhuset Gammelstad för all hjälp.

Stefan var så fin. Snäll, go, trygg, lugn och bara heeelt underbar. Jag saknar att ligga i soffan med Stefan bredvid i "mys-mode".

Första inlägget!

På bilden: till vänster Sune och i mitten Stefan.

Jag skriver en blogg som främst kommer handla om våra katter. Jag och min sambo köpte vår första katt för 4 år sedan. Blev mer eller mindre "övertalad" av en kompis att köpa en Devon Rex-kille från Uppsala. Fattar egentligen inte riktigt hur det gick till. Vi hade inte planerat att köpa någon katt, inte ens pratat om det någongång och hade aldrig hört talats om rasen Devon Rex. Min kompis fick mig iallafall att bli eld och lågor och snart hade jag fört över mina känslor på min sambo. Vi bestämde oss för att bila ner till Uppsala (ungefär 90 mil!) och köpa den lilla kattungen om det kändes rätt vid besöket. När vi kom hem till uppfödaren (S*Izarex) fanns 2 kattungar kvar ur kullen som inte var tingade. Dom var nästan identiska till utseende och även bästa kompisar. Uppfödaren tyckte att vi borde köpa båda två eftersom dom var som "ler och långhalm" samt att hon tyckte det var synd att katten skulle bli ensam hemma om dagarna p.g.a. jobb. Vi skrattade bort den idén lite lätt och koncentrerade oss på kattungen som vi hade tingat.
Det tog ungefär 5 minuter från det att vi kommit hem till uppfödaren så hade "vår" kattunge hoppat upp i min sambos knä och somnat. Det var ett magiskt ögonblick och det kändes HELT rätt! Efter den dagen har han vart vår första (s)katt och glädje i livet.

Vi åkte hem och var så lyckliga tills första dagen vi skulle åka och jobba. Usch så hemskt det kändes att lämna lilla Stefan hemma alldeles ensam. Jag blev tårögd och det kändes inte alls rätt. Vi kom ihåg vad uppfödaren hade sagt om den andra kattkillen som inte heller var tingad. Det tog några dagar för oss att fundera och sedan ringde vi uppfödaren, och tänkte att om kattungen är kvar så är det meningen att vi ska ha honom. Han var kvar och vi köpte även honom. Sune heter han och är till utseendet väldigt lik sin bror men dom har väldigt olika personligheter. Efter en flygtur från Arlanda till Norrbotten så återförenades de två små.