Bad nr 2

Igår badade vi Sune för andra gången. Det var något lugnare denna gång. Han skrek och jämrade sig som förut men stretade inte alls emot lika mycket. Kunde till och med skölja honom med duschmunstycket vilket är mycket bättre då det är lättare att få bort allt schampoo.

Hans svampinfektion sitter främst på de delar av kroppen som har mindre hår och blir mer fuktig såsom mage och ljumskar. Huden och pälsen missfärgas och blir lite ljusbrun(ser smutsigt ut) samt att det luktar lite sötaktigt som potatis ungefär. Sedan kan man även se att huden i sig blir irriterad av svamangreppet då den blir lite röd av inflammation. Sedan vi börjat med bad förra veckan tycker jag att han är mindre röd och det ser inte lika smutsigt ut av missfärgningen.

Det känns positivt nu!

BAD

Nu är det gjort, Sune är badad. Och som ni förstår lever jag ännu. Jag trodde jag skulle bli riven i strimlor men det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Jag och sambon planerade det hela i detalj innan vi tog in Sune till badbaljan. Men hade vi inte varit två så hade det aldrig gått. Vi höll i honom båda två och han stretade väldigt mycket. Hjärtskärande att lyssna på hans olyckliga, desperata jamningar/skrik men det var bara att slå bort dom tankarna och försöka köra på. Vi fyllde en balja med cirka 1,5 dm djupt vatten och lyfte försiktigt men bestämt ner honom i vattnet. Han ålade som en krokodil och vi kämpade för att hålla honom kvar. Han gav upp ganska fort när han märkte att vi inte gav oss och kanske blev han lugnare av att vi berömde och pratade med honom hela tiden. Vi blötte ner honom försiktigt och schamponerade sen. Sen sköljde vi honom 3 gånger genom att byta vatten i baljan. Det är viktigt att få bort allt schampoo så dom inte slickar i sig det sen. Efter badet var klart skyndade vi oss och gav honom lite blötmat som han älskar och sen fönade vi honom torr.
Vi var lite oroliga att han efter badet skulle tappat sitt förtroende för oss (han är en väldigt känslig katt) men tro det eller ej... en stund efter badet skedde något konstigt. Han fick en annan blick (stora pupiller) och var först jättemysig och ville kela och sen blev han kattunge-busig. Undrar fortfarande varför han blev så och har en teori. Han är ju ganska irriterad på huden av svampinfektionen och när vi badade honom kanske det lindrade något och att han därför blev på så bra humör. Otroligt skönt att vi lyckades bada honom och att han fortfarande tycker om oss. :-)

Alla gillar vi värmen från solen.

Thomas ligger i entrén i stugan och solar.

Malassezia

Sune har en svampinfektion på huden. Svampen heter Malassezia och finns normalt på huden både på hund och katt (och även människa) men av någon anledning så har rasen Devon Rex en förmåga att utveckla svampinfektioner av denna svamp. Jag har inte lyckats hitta något svar på varför men en anledning kan vara att rasen har ganska lite hårväxt på vissa delar av kroppen och då verkar svampen kunna sprida sig lättare och bilda överväxt. Problemet är nämligen ganska vanligt även hos Sphynxen. Infektionen är även vanligare om djuret har nedsatt immunförsvar t.ex. p.g.a. allergi. Sune har foderallergi samt är av rasen Devon Rex vilket m.a.o. är upplagt för den här typen av problem.

Oftast får man räkna med att problemet är kroniskt och att man får försöka hålla infektionen i schack genom olika behandlingar. Sune får i dagsläget Intrafungol samt kortison för att dämpa bl.a. klådan. Han har även fått ett schampoo som ska vara väldigt effektivt. Problemet är bara att vi har försökt bada honom 2 gånger under hans 5-åriga liv men det har inte gått så bra. Han, som de flesta andra katter, hatar vatten. Jag har nu läst en massa bra tips och information på nätet om hur man badar katter och är nu sugen att göra ett till försök. Om vi ska göra ett till försök är det dock väldigt viktigt att vi inte ger upp utan löper linan ut så han inte får vinna och lär sig än en gång att om man protesterar tillräckligt mycket så slipper man.

Jag känner dock att vi verkligen måste försöka igen för han kan ju inte gå på kortison resten av sitt liv. Jag hoppas verkligen att vi lyckas denna gång. Ska förbereda mig grundligt så kanske vi lyckas.
HÅLL TUMMARNA!

Vad är filt och vad är Sune?

Lite bilder från utställningen.

I väntan på vår tur.


Svårt att få rätt grepp.


Här väntar vi på domen.

STAMTAVLA, Sune

STAMTAVLA, Thomas

Thomas med hilka!

UTSTÄLLNING

I helgen har Thomas varit på sin första utställning. Det var en ny erfarenhet både för Thomas och oss. Utställningen var i Luleå anordnad av Norrskenskatten och varade både lördag och söndag. Vi lånade pappas husvagn och bodde på Arcuscampingen ett stenkast ifrån Arcushallen där utställningen hölls.

Utställningen gick ganska bra. Thomas var lugn och gjorde inga utspel trots allt ståhej runt omkring. Många människor, ny omgivning, många katter, lukter och ljud men trots allt detta så låg han lugnt i sin bur och sov mest. Ganska fantastiskt att alla katter höll sig så lugna som dom gjorde. Vi var placerade bredvid vår uppfödare samt Thomas pappas ägare och några andra trevliga människor. Tack alla ni som hjälpte oss att fixa till Thomas samt att förklara detta invecklade system som styr tävlingsmomenten. WOW... det krävs lite tankebearbetning innan man får ihop systemet.

Thomas fick ihop 2 certifikat i helgen samt blev på lördagen nominerad till panel. Det hade varit kul om han hade vunnit sista momentet på lördagen för då hade han blivit BIS (Best in show) men det var en annan katt som knep den titeln. Det var väldigt kul att vara på utställningen för man får se så många andra katter i samma ras och även alla andra raser. Det finns många häftiga utseenden som t.ex. Maine Coon (en katt på utställningen var gigantisk i storleken och vägde över 8 kg), söta små Devon Rex, Bengaler m.m. m.m. Det var även roligt att se hur alla handskas med sina katter och hur katterna reagerar på allt ståhej runt omkring.

På söndagen fick vi även vara med och tävla mot 8 andra katter för att vinna titeln Klubbkatt. Ägarna ställde upp sig på rad med katterna i famnen och vi stod nog lite nära varandra för Thomas tittade över axeln till vänster och såg ett potentiellt hot och drog iväg ett par fräsningar. Jag försökte vända mig ifrån och Thomas tittade automatiskt till höger men där fanns en annan otäck katt och han fräste än mer. Ha ha ha... lite nervöst blev det men gick iallfall bra till slut. Thomas blev inte klubbkatt men det var hård konkurrens med många andra snyggingar.

Har fått många frågor av bekanta som undrar vad man tävlar om i en kattuställning och det är enbart en skönhetstävling. Domarna har normer om hur en ras bör se ut och dömer poäng utifrån detta. Man bedömer bl.a. huvudet, ögon, svans, öron, päls m.m. Både Thomas pappa och mamma har vunnit många titlar och Thomas är även han vädligt fin om man ska bedöma efter rasen. Självklart tycker vi att han är snyggast i världen oavsett vad en domare säger och det antar jag alla ägare säger om sina katter. :-)

Tja... nu återstår frågan om man blivit lite såld på det här med utställningar eller om det var en engångsföreteelse. Jag tror både jag och sambon hamnar någonstans mittemellan. Om det dyker upp någon utställning i närheten (t.ex. Skellefteå eller möjligtvis Umeå) så kan jag absolut tänka mig att åka igen.


Thomas under bedömning för bästa Klubbkatt.