BAD

Nu är det gjort, Sune är badad. Och som ni förstår lever jag ännu. Jag trodde jag skulle bli riven i strimlor men det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Jag och sambon planerade det hela i detalj innan vi tog in Sune till badbaljan. Men hade vi inte varit två så hade det aldrig gått. Vi höll i honom båda två och han stretade väldigt mycket. Hjärtskärande att lyssna på hans olyckliga, desperata jamningar/skrik men det var bara att slå bort dom tankarna och försöka köra på. Vi fyllde en balja med cirka 1,5 dm djupt vatten och lyfte försiktigt men bestämt ner honom i vattnet. Han ålade som en krokodil och vi kämpade för att hålla honom kvar. Han gav upp ganska fort när han märkte att vi inte gav oss och kanske blev han lugnare av att vi berömde och pratade med honom hela tiden. Vi blötte ner honom försiktigt och schamponerade sen. Sen sköljde vi honom 3 gånger genom att byta vatten i baljan. Det är viktigt att få bort allt schampoo så dom inte slickar i sig det sen. Efter badet var klart skyndade vi oss och gav honom lite blötmat som han älskar och sen fönade vi honom torr.
Vi var lite oroliga att han efter badet skulle tappat sitt förtroende för oss (han är en väldigt känslig katt) men tro det eller ej... en stund efter badet skedde något konstigt. Han fick en annan blick (stora pupiller) och var först jättemysig och ville kela och sen blev han kattunge-busig. Undrar fortfarande varför han blev så och har en teori. Han är ju ganska irriterad på huden av svampinfektionen och när vi badade honom kanske det lindrade något och att han därför blev på så bra humör. Otroligt skönt att vi lyckades bada honom och att han fortfarande tycker om oss. :-)